16:01

Hej fina Amanda! jag vill bara säga att du är min absoluta favvobloggare. Alltså verkligen, du är personen som fick mig att börja fota. Jag hade läst din blogg i ca 2 månader och jag tyckte dina bilder var så himla fina och det såg bara så himla kul ut att fota, så jag samlade ihop pengar i några månader och köpte en systemkamera. sedan har jag också fått grunderna i photoshop av dig, jag har följt dina tutorials (främst på din gamla blogg) osv. jag vet att det låter konstigt, för du kanske inte är sveriges största bloggare (men sveriges bästa!!) och så, men du har verkligen varit en enormt stor förebild för mig. verkligen. och jag tror helt ärligt att om jag inte råkat hamna på din blogg för två år sedan, så tror jag inte att jag hade varit den personen jag är idag. för det handlar inte bar om fotografering, utan när jag fick reda på att du hade toppbetyg, så blev jag motiverad att kämpa i skolan och nu gick jag ut med jättehöga betyg. och det är delvis på grund av dig, så jag vill bara tacka dig så enormt enormt mycket för att du delar av dig med ditt liv och inspirerar folk. tac Amanda <3

Alltså åh, tusen tusen tack Vera. Vet verkligen inte vad jag ska skriva för att leverera ett svar som lever upp till denna kommentar, men jag blev så verkligen så himla glad när jag läste detta. Jag är en person (som säkert många andra med mig) som har väldigt svårt att ta emot komplimanger. Även fast jag blir väldigt glad varje gång ni skriver fina saker till mig så har jag så svårt att ta till mig dem och verkligen tro på dem. Att få komplimanger för den man är bakom en datorskärm känns inte riktigt på riktigt på något sätt, som om det bara är på låtsats. Ibland kan jag känna lite "vem tror jag att jag är egentligen? varför har jag en blogg? Varför ska jag dela med mig av allt jag gör?". Och istället för att känna något positivt, förminskar jag mig själv. Jag blir osäker, osäker på vad folk tycker och tänker om mig och känner ibland för att lägga ner allt ihop. Hur skönt skulle det inte vara att slippa tänka på att alltid hitta bloggmaterial, alltid fota allt jag gör, slippa att ständigt vara stressad över bloggen och uppdateringen och bara slippa lägga ner så extremt mycket tid på bloggen varenda dag. Jag är ju långt ifrån en känd och stor bloggare och även fast jag inte får hatkommentarer (cred till dom som får sånna varje dag men ändå fortsätter) så kan jag ibland känna mig väldigt patetisk och töntig. Även nu har jag svårt att ta denna kommentar på riktigt, att någon faktiskt tackar lilla mig för något som jag gjort. Men jag blev så rörd när jag läste denna kommentar och om det nu är så, att jag faktiskt har haft en liten positiv inverkan på någons liv, så känns det verkligen så himla fint. Så tusen tack själv snäll du, tack för att du tror på mig och inspireras av mig. Tack för att du läser min blogg och får mig att fortsätta blogga. Tack för att du tog dig tiden att skriva detta till mig. Tack för att du gjorde min dag till det bättre. 

Gillar

Kommentarer