Idag är en speciell dag, inte bara för att jag äntligen gör mitt sista jobbpass, utan för att jag och Teo officiellt har varit tillsammans i 6 månader. Jag är långt ifrån den romantiska i vårar förhållande, Teo säger alla fina saker medans jag mest retas..
Men det betyder inte att inte är extremt lycklig som får vara med någon så fin och godhjärtad som honom. Det bästa jag vet är när vi börjar skratta åt något och han avbryter sig mitt i skrattanfallet bara för att han behöver säga han älskar mig. Eller när han säger att ingenting är lika roligt om inte jag är där. Förstår inte hur jag kunde få träffa någon så snäll, omtänksam, rolig, smart, händig, ambitiös, spontan och modig. Någon som kommer hem till mig när jag är ledsen, trots att det betyder att klockan behöver ställas på 04:00 morgon efter, någon som alltid vill mitt bästa, som ger mig komplimanger varje dag, som är omtyckt av alla, som överlevde en bruten nacke och som alltid får mig att känna mig som allra tryggast.
