Om att hitta rätt.

Ursäkta min frånvaro denna helg, jag har varit på landet med Gustaf och min familj fredag kväll - söndag eftermiddag, och ville spendera så mycket tid som möjligt med dem. Gustaf har semester nu så han har varit på sitt landställe hela förra veckan och åkte tillbaka dit nu när jag själv åkte hemåt. Trots att det bara dröjer fem dagar från att vi ses nästa gång är det alltid så tomt och jobbigt att säga hejdå. Längtar redan ihjäl mig till nästa fredag. Fem dagar är ju inte så mycket egentligen, men när man vet att jag åker iväg i 3 månader i september vill jag bara spendera så mycket tid tillsammans som möjligt nu i sommar. Det vill jag ju i och för sig oavsett, vill helst spendera all vaken tid med honom. Men nu blir det extra påtagligt.

Det är läskigt men samtidigt så himla fint hur man kan bli så fast vid en annan människa, att det verkligen känns 100% rätt på alla plan. Jag har aldrig någonsin känt så här för en annan person förut. Jag har aldrig varit så har känslosam som jag konstant går runt och är i nuläget, känner mig som ett känslovrak med hur lätt som helst till tårar, glädjetårar för det mesta, som tur är haha. Jag är helt säker på att Gustaf är den person jag vill skapa en framtid med, köpa vår första lägenhet, bilda familj, köpa landställe, dela vardagen med. Och jag ser fram emot allt vi ska göra tillsammans så så mycket. Tänk vad en flytt till lilla Uppsala kan göra. Bästa beslutet jag någonsin tagit.

Gillar

Kommentarer

En gammal text om fotbollen

Hittade ett gammal inlägg på min allra första blogg om Gothia Cup och blev verkligen direkt tillbaka till den matchen, jag minns exakt hur jag kände, hur nervös och pirrig jag var och hur förtvivlad jag blev efteråt. Amanda 12 år - när livet kretsade kring fotbollen.

Det känns så konstigt att läsa denna text och inse att jag inte spelar längre, eller att jag är en helt annan människa nu, med många nya människor i mitt liv, nya mål, nya tankar och nya intressen. Jag är ändå så tacksam för tiden jag spelade och över vad fotbollen har gett mig. Men jag antar också att det är väl det som gör livet spännande, att man förändras och utvecklas hela tiden, slutar man med något börjar man med något nytt. Här kommer texten om ni också vill läsa om hur 12 åriga jag kände efter Gothia finalen 2010: (har inte ändrat något i texten så ha hänsyn till att jag bara var 12 år vid eventuella stavfel, haha..)


"Ja, det började bra, gruppen vann vi och fick full pott, vinst i alla matcher. 8-delen gick också väldigt bra, där mötte vi öckerö och vann med 8-0.

Kvarten samma dag spelades på en väldigt lerig och liten plan. Där mötte vi AIK, vinst med 3-0. I semin mötte vi bollstanäs, förra årets Gothia vinnare och dom vi mötte i finalen i AIK ELIT cup. Vi vann tillslut matchen med 2-1 och var klara för final.

I andra semin spelade vaksala mot ett finskt lag, med en minut kvar av matchen gör vaksala mål och vinner med 2-1.

Inför finalen är alla väldigt taggade! Den spelas på ullevi och visas i TV.
När vi tågade in på planen, kunde jag inte sluta skratta, det var en så otrolig känsla. Det kommer jag aldrig glömma! Vi stod där framför mycket folk, national sången spelades och kameran svepte över spelarna. Jag såg mig själv på stora skärmen.

När matchen väl var igång var alla väldigt koncentrerade, det var lite ovant i början, så var det nog för alla. När vi gör första målet, blir man sa himla varm i kroppen. Jag var så glad! Sedan blåste domaren av första halvlek. Då kände jag verkligen att vi skulle vinna den här matchen, jag kände värkligen hur nära vi var! Jag visste att vi skulle vinna! vi hade hela matchen!

I slutet av andra halvlek får en i vaksala bollen, hon skjuter ett långskott, som studsar konstigt och går in i mål. Det var bara några minuter kvar då. det stod 1-1 och så blev också slut resultatet när domaren blåste av matchen. Det var dags för straffar. Och jag kan lova er, det är inte kul att köra straffar i en final. När sista straffan ska läggas står det 4-4 och det är dom som lägger den, så om hon sätter vinner de. När hon går fram till bollen, tänker jag för mig själv snälla, snälla, snälla, rädda den här straffen! När hon som ska lägga straffen tar sats och springer mot bollen, känns det som om inget annat existerar, det här är så viktigt för mig. Men bollen in i mål. Vaksala spelarna springer in på plan. Själv lägger jag mig ner på planen, det känns som om världen ska gå under, ni kanske tycker det är lite väl, men tänk er att vara såå nära att vinna världens största cup. Och förlora på straffar, det går inte att beskriva hur det känns. Det känns bara så hemskt. Jag kan inte sluta gråta, ingen kan sluta gråta. När vi står på pris pallen för att ta emot vårt pris är det ingen som skrattar ingen som ler, alla gråter.

Om ett tag kommer det kännas mycket bättre men just nu börjar jag nästan fortfarande gråta när jag tänker på det. även fast jag vet att vissa kommer aldrig komma så här långt.. Men nu änns det fortfarande surt. Men ni ska veta, alla i Brommapojkarna F 97 1 är så himla grymma, jag älskar er alla! vi är så grymt bra! ingen kan säga att vi är dåliga! Det är inte många som kan vinna över oss, vaksala lyckades inte heller, straffar är bara ett ända stort lotteri! Vi ska vinna nästa år! Vi SKA!"

Gillar

Kommentarer

Om relationen till mat

Åh så kul! Älskar din blogg, du känns som en jordnära människa och du verkar till skillnad ifrån väldigt många andra ha en sund relation till mat. Tänker du ofta på hur mycket du äter, hur många gånger per dag, nyttigt onyttigt?

Tack så mycket, vad glad jag blir att du tycker jag verkar vara en jordnära person <3 Din fråga hänger ihop med frågan under så jag svara på båda dem här nedanför.

Hej du! Mat är gott men just nu har jag det kämpigt med maten och jag vill inte äta. Att följa din blogg är lite intressant. Du verkar vara en matälskare med ändå är du väldigt smal. Hur gör du för att hålla dig så smal? Jag äter inte mer än 1000 kalorier om dagen och tränar cirka 10 gånger i vecka men ändå är jag inte smal. Har du någon ätstörning eller liknande? Eller har du några tips.

Åh jag vill bara krama om dig när jag läser din kommentar <3. Jag vet hur det känns att ha det kämpigt med maten, att inte vara nöjd med sig själv och därför inte vilja äta. Det suger och jag önskar verkligen ingen detta. Ni som följ med mig genom åren vet att jag faktiskt i princip haft en ätstörning. Anledningen till att jag skriver i princip är för att jag aldrig fick det konstaterat av en läkare eller liknande, men nu i efterhand när jag tittar tillbaka så är tecknen väldigt tydligt, det är solklart vilken diagnos jag borde ha fått. Som tur var lyckades jag, med hjälp av mamma och pappa, som var på mig som hökar och såg till att jag åt ordentligt, ta mig ur detta. Min relation till mat är nu väldigt annorlunda från då. Jag skulle aldrig hoppa över ett riktigt mål med mat, för precis som du säger så älskar jag mat. Jag planerar gärna min dagar så att jag istället har möjlighet att äta så många mål som mjöligt. Gärna frukost, lunch, mellis, middag och kvällsmål. Jag vet att mat ger mig energi och ork. Det får mig att prestera bättre och bli en härligare människa som orkar vara glad och hitta på saker. Mat är jätteviktigt och jättebra för dig.

Samtidigt skulle jag inte säga att min relation till mat är 100% sund. Ärren från förr sitter fortfarande i och ibland kan jag bli lite väl kontrollerande när det kommer till mitt matintag. Jag ska ärligt erkänna att jag tänker en hel del på om jag äter onyttigt/nyttigt och det gör mig egentligen inget gott. Jag har pratat en hel del om detta med folk i min närhet så jag försöker verkligen att ändra om i mina tankesätt. Jag är medveten om detta och jag kämpar för att det ska bli bättre. Jag skulle aldrig skära ner på portioners storlek, jag äter alltid alltid tills jag är mätt, jag hatar att gå hungrig. Och jag skulle heller aldrig hoppa över ett mål mat, som sagt. Men jag äter ofta hälsosam mat och byter gärna ut vissa delar av maten mot saker som jag tror (!) är bättre för mig. Det är ju inte bättre för mig eftersom det uppenbarligen skapar mer ångest än vad det gör gott. Jag vill inte gå in på för mycket detaljer om hur jag tänker för jag vill inte skapa hjärnspöken hos er. Detta beteende är ingenting ni bör eftersträva. Jag själv jobbar mot att kunna njuta av godsaker som kakor och glass istället för att känna ångest efteråt. Självklart ska man ju få njuta av livets goda.

Vad jag gör för att hålla mig smal blir också en knepig fråga att svar på. Jag personligen äter faktiskt mer mängd mat en många av mina vänner. Det är ju så väldigt individuellt vilken matsmältning du har och hur mycket energi du gör av med per dag. För mat är just det – energi. Nödvändig energi som du behöver för att orka med i vardagen. Du måste lova att ta hand om dig själv, att äta 1000 kalorier och dagen och att träna cirka 10 gånger i veckan låter inte så bra för kroppen. Alla är vi olika, men i mina öron så låter det som alldeles för lite mat till den mängden träning. Kroppen din tränger potäter. Så är det ju. Du är alldeles för viktigt för att räkna dina kalorier varje dag. Livet är mycket mer än så. Jag vet att det är svårt att ta in och lyssna på, jag själv glömmer som sagt bort detta ibland. Men de dagar jag släpper kontroller och slutar bry mig så blir allting så himla mycket enklare och roligare. Lova att ta hand om dig själv. Kram på dig <3

  • Postad i: Texter

Gillar

Kommentarer