När man saknar något, fast ändå inte saknar det fullt ut

Ibland saknar jag fotboll extremt mycket. Jag saknar att få kämpa och springa sig helt slut. Jag saknar att ta en löpning efter en spelare, hinna ikapp och bryta anfallet. Jag saknar att fortsätta spela trots att benen är tunga som bly och fastän man tror att man inte orkar så springer man lite till. Jag saknar att vinna närkamper, lägga en bra passning eller springa sig i lägen. Jag saknar att skjuta ett skott på mål, jag saknar att göra mål och glädjen man känner när bollen äntligen passerar mållinjen. Jag saknar kämparmatcherna i spöregnet när det enda man hade i tankarna var att vinna varenda jävla duell och få in den där jävla bollen i mål. Jag saknar att sitta i omklädningsrummet innan en viktig match, känna nervositeten i magen, snöra på sig fotbollsskorna och lyssna på tränarnas peppande prat. Jag saknar att dra på sig matchtröjan, springa in på planen och höra visslan när domaren blåser i gång matchen. Jag saknar att ha förtroendet av tränarna och berömmet man får när man gjort något bra. Jag saknar när domaren äntligen blåser av matchen, den enorma glädjen man känner när man springer fram till laget och alla kramas och samlas i en enda stor hög. Den oförklarliga lyckan man känner när man vinner en viktig eller svår match, eller den sjukt coola känslan att gå in på Ullevi till nationalsången och spela Gothia Cup final. Jag saknar känslan av samhörighet, att veta att man har ett lag att tillhöra.

Men, jag saknar inte hur tråkigt jag tyckte allt var på slutet, den icke existerande motivationen samt prestationsångesten jag kände inför varenda match. Jag saknar inte hur självförtroende sjönk när jag gjorde något dåligt eller hur jag aldrig trodde bra om mig själv. Jag saknar inte att lägga ner flera timmar på en dag för en enda match, som på sin höjd var lite rolig ibland. Jag saknar inte att vinna vissa matcher med 14-0 eller att springa runt på träningarna och göra samma övningar dag ut och dag in. Jag saknar inte att behöva välja mellan att satsa eller inte. Jag saknar inte hur träningarna tråkiga träningarna blev efter att de flesta slutade.

Jag saknar att spela fotboll, att verkligen få kämpa och springa slut på sig, att få känna glädje, lycka och samhörighet. Men, jag saknar inte vad fotbollen till slut blev för mig, något som bara bockades av och behövde göras, något som kändes omotiverande och tråkigt. Jag saknar hur fotbollen var förut, det saknar jag så himla mycket.

  • Postad i: Texter

Gillar

Kommentarer

moa.hakansdotter
moa.hakansdotter,
Jag känner exakt samma sak om innebandyn. Men känner man att det är tråkigt ska man lägga av! Det tar bara onödig energi annars :)
nouw.com/moahakansdotter
pinkygirl
pinkygirl,
jag går på fotboll, och jag saknar mitt förra lag, LdB! din blogg e grym
nouw.com/pinkygirl
IP: 82.99.3.229